Här är gudagott att vara

"Här är gudagott att vara" är en känd svensk visa som Gunnar Wennerberg skrev för väldigt länge sedan. Wennerberg var poet, komponist och konstnär med många olika talanger. Visan har blivit en klassiker som många svenskar känner till och älskar. Den sjungs fortfarande idag, över hundra år senare (vilket är ganska imponerande, faktiskt).

En visa från hjärtat av Sverige

Gunnar Wennerberg skapade en visa som skulle bli en del av vårt kulturarv. "Här är gudagott att vara" finns på många platser runt om i Sverige I Småland ligger "Visans skepp", en samling där visan är graverad på sten nummer 13 tillsammans med andra klassiska svenska visor som Studentsången.

Helen Sjöholm har spelat in visan på sitt album "Visor". Det visar att låten inte bara är en gammal minnena från förr den lever vidare genom nya generationer som sjunger och spelar den. Visan representerar något verkligt svenskt. En känsla av hemkänsla och tacksamhet för det vi har.

Visan lever vidare på många ställen

Olika delar av Sverige har gjort visan till sin egen. Sydöstra Öland kallas ofta för "den mest rofyllda platsen som finns" och denna visa är en del av varför. Människor på Höga kusten använder visan för att beskriva sin hemtrakt med "små, små stugor och stora stora berg" samt "blått, blått vatten".

Ture Forsberg var skolkantor i Nora. Han använde visan för att berätta om sin hembygd för eleverna. På så sätt spred han kärleken till denna visa vidare till en ny generation. Det är ett bra exempel på hur visan verkligen betyder något för människor. Den är inte bara ord och musik, utan en del av identiteten.

Idag används visan fortfarande överallt. Människor skriver om den på sina bloggar när de reflekterar över livet. Den står graverad på stenar som monument. Det visar att en enkel visa från förr kan påverka hur vi ser på Sverige och på hemmet. "Här är gudagott att vara" handlar om att känna tacksamhet för där vi bor och för människorna omkring oss. Den kända känslan är anledningen till att visan lever vidare.